Överumans FVO

Fiske i Umfors, Överuman.

Fiskar

Röding

Rödingar (Salvelinus) är ett släkte fiskar inom familjen laxfiskar med holarktisk utbredning. De ingående arterna trivs i kalla vatten och lever i sjöar och vattendrag, som bäckar. Det finns även en del havsvandrande, anadroma, bestånd i nordliga områden. Rödingar är som många andra laxfiskar i allmänhet populära inom sportfiske och uppskattas även som matfisk.

Rödingar är laxfiskar med spolformad kropp, små fjäll och kraftiga käkar. Många arter har en färgteckning med röda, gulvita eller rosa små prickar som kontrast mot fiskens mörkare kropp. Typiskt är att svarta prickar saknas, vilket skiljer rödingar från laxfiskar i släktet Salmo, som lax och öring, den grupp som rödingar annars mest liknar. Hos en del rödingar bildar den ljusare färgteckningen ett marmorerat mönster. Framkanten på analfenan är ofta vit, liksom på bröstfenor och bukfenor. Ibland är även stjärtfenans framkant vit. Buken kan ha en rödaktig eller orange ton, eller vara gulvitaktig.

Vuxen röding, S. alpinus, här syns de vita fenkanterna tydligt.

Färgteckningen kan variera starkt beroende på livsmiljö och fas i livscykeln. Unga rödingars stirrteckning har ofta större mörkare fläckar eller tvärband, något som skiljer dem från vuxna rödingar. Under lekperioden kan speciellt hanar få en lekdräkt med klart färgad röd eller orange buk. Rödingar som vistas i havet kan få en mer silverblank färg. Sådana bestånd förekommer hos flera arter och brukar kallas för ”havsröding”.

Storleken varierar mycket mellan bestånden, även inom en och samma art, beroende på bland annat miljö och födotillgång. Störst blir de rödingar som är mer utpräglat fiskätande och som förekommer i större sjöar eller är havsvandrande.

Öring

Öring (Salmo trutta) är en art i familjen laxfiskar. Dess naturliga utbredning sträcker sig från norra och nordvästra Europa, inklusive Island och Brittiska öarna, till västra Asien (Ryssland). Den är även introducerad till många platser runt om i världen, som Nordamerika, västra och södra Sydamerika, södra och östra Afrika, Pakistan, Indien, Nepal, Japan, Nya Zeeland och Australien. Öringen leker över grusbottnar i strömmande vattendrag. Artens trivialnamn, öring, kommer sig just av att fisken uppehåller sig i vatten där botten består av ör, det vill säga grovt grus. Oftast brukar tre olika typer av öring urskiljas utifrån skillnader i levnadssätt, så kallad havsöring som är en havsvandrande (anadrom) öring som utvandrar från sitt födelsevatten till havet, och insjööring som är anpassad till ett liv i sötvatten under hela sin livscykel och vandrar från sitt födelsevatten till en insjö, samt bäcköring som är en småväxt öring som lever hela sitt liv i bäckar och andra strömmande vattendrag.

Öringen är populär att bedriva sportfiske efter och är en uppskattad ädelfisk.

Öringens utseende och storlek varierar mycket beroende på levnadssätt och livsmiljö. Havsvandrande öring kan när det gäller storleken mäta upp mot 110 cm som vuxen, men omkring 75 cm är vanligare. Maxlängden är 140 cm. Även öring som lever i sjöar kan bli ganska storvuxen, speciellt i större sjöar och om det finns gott om bytesfisk. Öring som lever hela sitt liv i vattendrag, så kallade bäcköring, och eller öringar vars diet inte har så stort inslag av bytesfisk utan främst består av mindre byten, såsom insekter, blir inte lika storvuxen. Bäcköringar brukar till exempel vanligen bara mäta 15-30 cm som vuxna. Också färg och teckning skiljer sig åt beroende på livsstadium och livsmiljön. I det tidiga uppväxtstadium som kallas stirr är kroppen gulgrön med 8-11 större mörka stirrfläckar och många små röda och svarta prickar, ofta omgivna av en ljus ring, längs kroppssidorna. Även på ryggen, ryggfenan och huvudets sidor finns det svarta prickar. Framkanten på ryggfenan och även framkanten på analfenan är mer eller mindre vit och den vita färgen avgränsas inåt av en svart söm. Fettfenan är vanligen röd och även stjärtfenan kan delvis vara röd.

© 2020 Överumans FVO

Tema av Anders Norén